Karl Gunnar Alexanderson föddes 15 november 1913 i Västerås. Han var näst yngst i en syskonskara om fem och familjen bodde då på Floragatan. På grund av att pappa Karl var militär flyttade familjen till Visby där yngste sonen Måns föddes 1920. I Visby började Gunnar i första klass. Skolbyggnaden finns kvar. Han var kolsvart i håret och det berättas att hans äldre syster Ebba (1909-1982), föräldrarna ovetande, gick runt och samlade in pengar till fattiga barn med hänvisning till att han var krigsbarn (första världskriget tog slut 1918). Familjen bodde i ett hus söder om ringmuren ovanför Palissaderna. Huset finns inte kvar. Ganska snart flyttade familjen tillbaks till Västerås. Karl blev syssloman på Västerås lasarett och de bodde då i sysslomannabostaden som låg mitt emot vaktmästarbostaden i anslutning till entrén till lasarettet på den tiden.

Under uppväxten hjälpte Gunnar ofta sin farmor Agnes Günther (1848-1936) med trädgårdsarbete. Hon bodde i Stockholm på vintrarna men hade ett sommarhus, Hasselbo som låg i anslutning till Lisjö gård i Surahammar. Han blev trädgårdsintresserad något som genomsyrade hans fritid hela livet. Han hade även en farbror (Rikard Alexanderson (1885-1956) som var jägmästare på Surahammars bruk. Alexandersonssläkten var delägare i Surahammars bruk under 1800-talet som omvandlades till aktiebolag. En bror (Carl Alexanderson) till Gunnars farfar (Erik Alexanderson) var VD för bruket.

Gunnar gick ut gymnasiet och fortsatte på skogshögskolan (1934-38). Där han fick öknamnet Nunna för han hade så snygg nuna! Första kontakten med förvärvsarbete fick Alexanderson vid Skogsvårdsstyrelsen och var stationerad i Malå.

Han gifte sig med postkassörskan Kerstin Fjellström 1941. De fick två barn Berit född 1943 och Sven 1944 – 2006 båda födda i Malå. Familjen flyttade till Färna i Skinnskatteberg där de bodde i den högra herrgårdsflygeln. Där avled tyvärr Kerstin 1947-08-17 och Gunnar blev änkeman med två små barn.

1949 gifte han sig med Inger Laestadius född 1928 från Umeå som då gick på skolkökssemniariet därstädes. De fick sonen Henrik 1950 på Färna. 1952 flyttade familjen Alexandersson till Vikmanshyttan då Gunnar tog platsen som skogschef. Där föddes Karin 1952 och Eva 1955.

På Vikmanshyttans bruksmuseums hemsida kan man läsa: Under Gunnars tid utvecklades Wikmanshytte Bruks skogsbruk till en av landets effektivaste hanteringar. Naturen i Bergslagen tilltalade honom speciellt. Även det rejäla folket och deras arbetsvillighet framhölls ofta av skogschefen Alexanderson. Den ansvarsfulla arbetarstammen var en påtalad favör vid rekrytering. Gunnar fick förmånen att arbeta med Wikmanshytte Bruks skogsinnehav under en tid då arbetet moderniserades mer än någonsin tidigare. Anpassningen till nya maskiner och övrig utrustning gick inte alltid friktionsfritt.

I slutändan stod sig dock Wikmanshyttans skogsförvaltning mycket bra i konkurrensen gentemot mellansveriges skogsägare. Ja, så väl att Stora Kopparberg i sinom tid ”la beslag” på de aktuella domänerna. Ett väl godkänt betyg, även om förändringarna var på både gott och ont… Under alla förhållanden kunde Gunnar Alexanderson & Co lämna över en väl utvecklad ”produkt”!

 https://gamlavikmanshyttan.se/vikmanshyttebor/alexanderssongunnar/ hämtad 20190405). Stora Kopparberg köpte bruket och skogen. Bruket lades ner 1976-77 och Vikmanshytteskogen ägs idag av Bergvik Skog.

Fritiden ägnade Gunnar gärna åt trädgård, jakt och natur. Han månade om familjen och släktens traditioner. 1961 köpte Inger och Gunnar en tomt i Bohuslän där de timrade upp ett hus med timmer från ett nedmonterat torp från skogarna i Norn. Där vistades de varje sommar tills åldern tog ut sin rätt.

Som pensionärer bosatte de sig på Nisshyttan i Säter. Bägge var aktiva i att studera och dokumentera lokalhistorien liksom i byalaget. De sista åren bodde de i Hedemora. Gunnar avled 1997 och är begravd på Hedemora kyrkogård.