Lotten von Kræmer testamenterade huset på Villagatan 14 i Stockholm till Samfundet De Nio.
I huset håller Samfundet De Nio fortfarande sina sammankomster.
Så här skriver "rävjägarn.se" på sin hemsida:
Lotten von Kraemer är en person som fascinerar, hon var ett stort original som livet igenom får kämpa emot fördomar och inte minst sin egen originalitet. Sedan hon 1880 flyttat in i villan på Villagatan levde hon ytterst spartanskt för att inte slösa med de pengar som skulle tillfalla den blivande stiftelsen. Hennes trogna jungfru slet och släpade utan betalning. När hon på sin ålders höst fick plats ett vårdhem, vägrade hon först att äta den mat som bjöds, trots att hon så väl behövde den efter att praktiskt taget ha svultit de senaste 30 åren. “Jag har varit Mamsell hos fröken Lotten von Kraemer, och jag skall be att få hummersoppa”, yttrade hon när tallriken ställdes fram. Så stor var hennes lojalitet mot husmodern att hon inte ville knysta om deras enkla vanor.
Men det var nära att huset inte hamnade i Samfundets ägo. En del av syskonbarnen motsatte sig testamentet och en rättstvist inleddes. Det slutade med att arvet fördelades mellan släktingarna och Samfundet De Nio. Om detta finns att läsa i boken "Vägen till Villagatan" av Elsa Björkman-Goldschmidt. Läs mer här.
Ur "...Mitt livs hela resultat så att säga..." av Anders R Öhman:
Lotten von Kræmer avled 84 år gammal den 23 december 1912. I testamente av den 2 juni 1910 hade hon förordnat att, sedan samtliga skulder ävensom kostnader i samband med bouppteckning och boutredning betalats, hela hennes betydande förmögenhet, frånsett en del saklegat till släktingar samt vissa förmåner till tjänarinnan Thilda Månsson, skulle gå till bildandet av en fond benämnd Lotten von Kræmers Stiftelse, vilken skall förvaltas, disponeras och juridiskt representeras av ett samfund, som skall för ändamålet bildas, benämnt Samfundet De Nio.
...
Lotten von Kræmer, som med sin tjänarinna Thilda ensam bebodde fastigheten Villagatan 14 på Östermalm i Stockholm, visste att hon ansågs mycket originell för att inte säga »kons-tig«. Hon hade därför räknat med att hennes släktingar skulle komma att klandra testamentet och hon hade vidtagit för-siktighetsmått, varom mera här nedan. Redan arten och omfattningen av dessa åtgärder vittnade i sig om att den gamla ovårdade och egenartade »trasfröken på Villagatan«, trots yttre tecken på motsatsen, var en klok och ovanligt förutse-ende person.
....
I källaren på huset Villagatan 14 finns en gammal läderkoffert med ägarinnans efterlämnade papper. Elsa Björkman-Goldschmidt, som före mig (Anders R Öhman) var sekreterare i Samfundet, letade ur den fram inte mindre än ett 30-tal testamentsutkast. Alla handlade de främst om den stora donation Lotten von Kræmer avsåg att göra, om den akademi hon ämnade instifta.