Ellen föddes som det fjärde syskonet och fjärde dottern i domprosten Johan Hermans och hans hustru Annas (f De la Gardie) äktenskap. Ellen utbildade sig till lärarinna och var bosatt i Västerås. De sista åren i en 2,5:a på Djäknebergsgatan. Innan dess bodde hon på Kristinagatan. Där blev hon god vän med läkarfamiljen Gunnar Wingren. Dottern Wingren gifte sig Zamulkas och fick tre barn som Ellen tog sig an mycket, alla bodde i samma hus.

Ellen var den typiska lärarinnan på flickskolan, ogift, bestämd, sträng och lite speciell. Hon var en sann djurvän och lärde syskonbarn och syskonbarnbarn vad alla blommor och änderna på Djäkneberget och andra fåglar hette. Syskonbarnen och syskonbarnbarnen uppskattade inte alltid besök hos tant Ellen. Maten var inte alltid helt färsk och sursteken var verkligen sur. Hennes kramar och handslag var benbrytande, men hjärtliga.

Ellen älskade att vandra i svenska fjällen och i alperna. Hon tillbringade mycket tid i Härjedalen och blev god vän med samerna. Hon bodde på Siljeströms pensionat i Tänndalen (finns kvar). Många minns henne som ”Tant Björn” eller ”Kantarellen”.

År 1945 lät hon bygga en stuga i Tänndalen, den så kallade ”Björnbacken”, efter ritningar av sin yngre bror Axel. Stugan finns fortfarande i släktens ägo.

Ellen förblev ogift och barnlös. Hon ligger begravd i Västerås, Östra kyrkogården, i domprostens familjegrav.