Anna Björnström, f. De la Gardie 1854 på Silvåkra i Skåne där fadern var landshövding.

Anna har skrivit om sin barndom i en berättelse daterad 1928. Gifte sig 1877 med domprosten i Västerås Herman Björnström. Hade sju barn tillsammans plus hans två från tidigare äktenskap.

Hon har även skrivit om domprostfamiljens vistelser på Taxnäs runt förra sekelskiftet i berättelser hon givit vart och ett av sina barn. Härtill har hon även målat små teckningar och tavlor från miljön runt Taxnäs och Västerås.

Startade kyrkliga syföreningen i Västerås som hölls vid liv ända till i början av 2000 talet. Karaktäriseras i en nekrolog som ”tant Anna, hela stadens vän, som nog kunde vara grevinna, om så påfordrades, men helst var den enklaste bland enkla”. ”Hon bedrev en social verksamhet av mycket vidsträckt och allra personligaste slag”.

Dottern Ebba Viotti har skrivit om sin mor i Oljelund, Ivan (1947). Min Mor. Fyrtiosju svenska män och kvinnor om sina mödrar.

Här finns hela texten att läsa (laddas ned som pdf).

Nedanstående är utdrag härur (redigerad):

Beskrevs som barn glättig och frisk, ständigt i farten, full av liv, sådan förblev hon hela sin levnad. Uppvuxen på Silfåkra i Skåne. Har själv skildrat sin barndom på 80 maskinskrivna sidor. Från 15 år fick hon sitt hem på Linköping slott då den barnkäre fadern blev landshövding över Östergötland. Beskrivs som flygande fram i slottkorridorerna, följer sin far på ridturer utåt landet, ritar och målar, lyssnar till sin fars högläsning och triumferar då hon uppträder i socitetsspektakel - arrangerade av hennes mor. Hade tillåtelse att ha söndagsskola i sitt rum på slottet.

Gifte sig med den 15 år äldre Herman Björnström på Linköpings slott 1877. Fick genast en fyraåring och en femåring att ta hand om (Hermans barn Georg och Hedvig från tidigare äktenskap). Fick sju egna barn - de flesta födda i Västerås.

Blev domprostinna i Västerås som 25-åring. Hon tycktes som klippt och skuren som prästfru. Hon utförde en församlingsdiakonissas arbete, innan någon sådan blivit anställd i Västerås. Värnade om fattiga. Syföreningens ordförande i över 50 år. Gav bort kläder och mat, saffransbröd till jul. Ömmade särskilt för barnen.

På hennes initiativ kom barnkrubban till som var hennes skötebarn. Togs över dottern Anna Alexanderson. Hon var "hela stadens vän". Hade bjudningar hemma och var värdinna vid de var sjätte år återkommande prästmötena. Hon blev personlig vän med många.

Hade trots alla uppdrag även tid för den egna familjen. Hon var praktiskt och arbetsam. Hanna i köket var en fast punkt. Jungfrurna skulle känna att de tillhörde familjen.

Som mor lärde hon barnen en psalmvers i veckan. Hon lärde alla barnen simma. Vid fyllda 75 badade hon en sommar över femtio gånger i havet. Hon lärde även barnen att dansa - hon ville att om tillfälle bjöds så skulle barnen inte känna sig handikappade och dansskola tyckte hon inte om.

Hon älskade naturen, sol, luft och vatten och avskydde förkonstling. Att någon kallade henne grevinna tyckte hon var enbart löjligt. Hon njöt av somrarna på Taxnäs. Herman hade inte möjlighet att vara där så ofta. Hon skissade och på så sätt blev de små teckningarna/akvarellerna om Taxnäs till och som finns bevarade än idag.

Akvarell föreställande Taxnäs målad av Anna Björnström.